Livet efter dig grep aldrig tag i mig.
Sophies historia tyckte jag bättre om.
Med Etthundra mil lyckades Jojo Moyes besegra mitt motstånd och jag slukade berättelsen om vad som händer när den fattiga Jess, hennes barn (inbunden tonårsstyvson och mattebegåvad liten dotter) och deras stora byracka till hund får skjuts av IT-miljonären Ed (åtalad för insiderbrott) till en matteolympiad hundra mil därifrån.
Givetvis blir det en resa som förändrar allas liv men även om vi redan från början anar hur det hela kommer att sluta, svalde jag hela berättelsen med hull och hår och - under av alla under eftersom det händer högst sällan nu för tiden - fick lov att blinka bort en liten tår när jag närmade mig slutet av romanen.
Boken är gripande men inte sentimental, rolig men också tragisk och hela tiden underhållande men med en samhällskritisk underton. Jag älskade persongalleriet i den, samtliga karaktärer är ömsint skildrade med alla deras fel och brister. Ibland gör Jess och Ed rätt, ibland gör de fel men de gör alltid så gott de kan.
Mitt betyg blir en stark 4:a (av 5 möjliga).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar