torsdag 5 mars 2015

Menorragi

Jag som aldrig äter medicin ska nu äta två: Traneamsyra Orifarm och Provera. Detta eftersom jag kommit till en ålder då systemet kan löpa amok, vilket mitt bestämt sig för att göra, kanske som någon sorts sista ryck: jag blöder som en nyslaktad gris. Oavbrutet. Och ja, det är precis lika otrevligt att vara med om det som att läsa om det så klicka genast vidare om du är känslig för blod och kvinnokrämpor.

Blodstörtningar, menorragi på fackspråk, är hämmande vill jag lova. Jag vågar inte lämna hemmet av rädsla för att blöda genom alla skydd, blir fruktansvärt trött dels av blodförlusten och smärtan men också av sömnbrist då jag måste byta skydd varje halvtimme. Inte tar eländet slut efter några timmar heller utan pågår i dagar och veckor.

Trots det åkte jag igår iväg till en viktig chefskonferens, vägrade låta mig hindras. Jösses vilken korkad idé det var!
Givetvis fick jag avbryta konferensen. Istället hamnade jag på Sophiahemmet, hos en underbar gynekolog som frågade hur jag mådde. Automatiskt svarade jag att jag mådde toppen men i samma veva blödde jag ner allt jag hade på mig och även besöksstolen, för säkerhets skull. Sedan började jag lipa eftersom jag skämdes och eftersom jag knipit allt jag orkat hela vägen från Färingsö, suttit i evighetslånga bilköer och var så trött och stressad att jag bara ville lägga mig ner och dö. Dessutom hade sömmen bak på mina favoritstövlar spruckit och dragkedjan pajat. Allt samtidigt och allt samma underbara bloody morning. Men annars var allt toppen ...

När jag lipat klart undersökte farbror doktor mig och vid det laget orkade jag inte ens skämmas längre. Men eftersom jag tyckte synd om honom drog jag alla mens- och blodskämt jag kunde komma på, tänkte att har man ett sånt yrke som hans behöver man nog muntras upp ibland. Han skrattade fortfarande när jag stängde dörren efter mig och lämnade mottagningen.

Jag åkte inte tillbaka till konferensen utan jag hämtade ut mina piller och körde hem. Googlade upp biverkningarna - den ena sorten kan bland annat göra mig illamående, den andra deprimerad. Skit samma, lite svinn får man som kvinna räkna med.

13 kommentarer:

Sara sa...

Åh så jobbigt! Och så trasiga stövlar på det! Men skönt att du i alla fall kan dra för gardinerna hemma nu.
Kram från Sara som aldrig kommer sig för att lämna en kommentar men som följt dig med stor behållning sen Debutantbloggen.

Emmelie sa...

Det lät verkligen inte roligt, hoppas att tabletterna gör underverk och att du mår bättre.

Annika Estassy sa...

Tack, tjejer! Sara - vink, vink. :)
Har sovit hela eftermiddagen och ja - tabletterna hjälpte direkt. Hurra! Men jag undrar hur kvinnorna gjorde förr i tiden, innan det fanns hormoner på burk att ta?

Åsa Hellberg sa...

Usch, jag känner igen exakt det där. Bra att du fick hjälp!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Men Annika vad jobbigt! All min sympati och hoppas verkligen att pillren fungerar. Något har ändå hänt här i livet när man öppet kan tala om blödningar. Minns forntiden när man fick gömma sina bindor och låtsas som ingenting. Och fasa första gången jag skulle använda en tampong och inte riktigt fattade hur den skulle användas :)

Annika Estassy sa...

Jag känner mig inte helt bekväm med att tala om det och det är precis därför jag gör det. Gynekologen berättade att han hade köpt serieantologin "Kvinnor ritar bara serier om mens" till mottagningen, just för att avdramatisera det hela. Tur att tiderna förändras!

Anitha Östlund Meijer sa...

Lilla gumman...det där slipper jag numera, men hade några månaders helvete, eller om det t.o.m var år. Jag har förträngt. Däremot har jag letat i minnet och hittat hjälpen - cyclo F. En fantastisk liten tablett som inte ger några biverkningar men hejdar flödet.
Se till att få i dig massor av järn. Jag åt passionsfrukt i mängder och spenat. Blodpuddingen jag slevade i mig tittar jag numera inte åt och järntabletter dissade jag stenhårt.
Lycka till.

Annika Estassy sa...

Tack för tipset, Anitha!

Helena sa...

Hej! min gynekolog sa att det inte finns ngn anledning att förlora mer än en sked blod per cykel. Hon skrev ut Cyklokapron och det hjälpte mig väldigt bra. Inga biverkningar alls. Lycka till!

Annika Estassy sa...

Klok gynekolog, Helena.

Evas blogg sa...

Usch det låter alldeles förfärligt jobbigt. Hoppas pillren hjälper så du kan slappna av i din vardag.

Ebba Range sa...

Har varit med om allt det där ... blödde varje dag i några år!
Jag var 47 när jag sa till läkaren:
"Inte ett enda piller till!"
Han sa: "Är du säker på att du inte vill ha flera barn?"
Då fick jag skratta!
"Okej, man kan hyvla livmoderslemhinnan, värma ... bla, bla, bla ..." sa han.
"Och då blir det bra för all framtid?"
"Nej - man kan få göra om det, det enda som verkligen hjälper är att ta bort livmodern."
"Taget", sa jag.
Det ar den bästa operationen jag gjort - det visade sig att det var ett fel som inte hade avhjälpts med hyvling etc.
I efterhand kan jag tänka att jag borde sagt NEJ, nu tål jag inte mer blödningar - flera år tidigare.
Jag tog också Cyklokapron och en sådan där som man blir deprimerad av.
Det som avgjorde det hela var att jag fick en hormonspiral - då ska man inte blöda alls - det fattade inte min livmoder, den blödde på varje dag som vanligt.
Lycka till, Annika!

Anonym sa...

Tack, Eva!
Ebba - hugaligen, det där lät inte kul alls. Jag hoppas verkligen min livmoder uppför sig, dvs svarar på behandlingen.