Morsdag och manusläsning

Om klematisen själv får välja klättrar den hellre upp i ett träd, en rönn till exempel, än uppför en tråkig ställning. På Vätö får min alpklematis göra precis som den vill.

Maj är slut, i morgon är det juni. Manus 3 är genomläst en första gång och jag känner mig lugn. Berättelsen är på plats, allt som händer gör det av en anledning, inga longörer och inga logiska luckor. Jag har jobbat med manuset intensivt i två månader men det har gett resultat.
Det jag vill göra nu är att fortsätta fila på språket. Justera lite här och lite där, jaga korrfel. Små förändringar som påverkar helhetsintrycket oerhört mycket.
Men jag är som sagt inte orolig längre om berättelsen håller eller inte. Det gör den.