Men visst är det tufft ibland. Och visst blir jag trött många gånger och undrar om det är värt det. Somliga dagar är galnare än andra. Den i går till exempel:
kl 4-6: redigering och korr av manus 3 (som har en riktig titel som jag vill hålla hemlig ett tag till)
kl 6-8: frukost, dusch, omvärldsbevakning (läsa tidningen, kolla privata mejl och sociala medier)
kl 8-13.30: redigering och korr av manus
kl 13.30-14.30: äta lite och åka till jobbet.
kl. 14.30-17.30: på jobbet
kl. 17.30-19.00: styrelsemöte
kl. 19.00-20.30: sommarmingel och middag med styrelse och medarbetare
kl. 21.15: Hemma igen. Dricka te, umgås med T, surfa runt, läsa.
kl. 23.00: Släcker lampan och somnar på stört.
Idag sov jag till kockan fem och jag ska varken redigera eller korra. Både manuset och jag behöver vila. Jag ska istället fokusera på mitt arbete som chef för Studieförbundet Vuxenskolan Stockholm. Det är ett jobb som inte bara ger mig lön varje månad utan även ett jobb som innebär att jag träffar en massa olika människor, möten som berikar och inspirerar, som ger mig uppslag och idéer och som på något märkligt vis fyller mig med energi samtidigt som det stjäl energi och tar tid från just skrivandet. Men att skriva är för mig faktiskt mer än att sitta med fingrarna på tangentbordet, mitt skrivarliv är integrerat i allt annat jag gör och mycket av skrivandet sker i huvudet.
Så, visst är jag trött ibland men så länge som jag inte behöver välja mellan mina båda yrken, fortsätter jag som nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar