måndag 31 augusti 2015

Att lämna sin bubbla

Efter att ha tillbringat helgen i vår egen lilla fridfulla bubbla, T och jag (vi tittar inte på teve men vi läser, samtalar, promenerar, lyssnar på musik, ser när barn bygger sandslott ...), åkte vi tillbaka till stan samtidigt som himlen blev rosa och solen gick ner.

Men bubblor är vanskliga ting - förr eller senare spricker de.
Vi satte på bilradion och lyssnade på nyheterna: Skottlossning med dödlig utgång i några förorter, flygvisning som slutade med att planet störtade och piloten dog, skottlossning igen, nya flyktingar som drunknat utanför Libyens kust. Den enda positiva nyheten (vilket i och för sig beror på hur man ser på saken) var att bönderna slipper betala höjd dieselskatt.

Korta, snabba nyheter utan fördjupning. Död och elände som späds på av kvällstidningarnas ständiga klickjakt.
Hur påverkar detta oss?
Vad händer med ett samhälle när människorna matas med en så pass ensidig nyhetskost och när vi inte orkar söka efter allsidigare föda?
Hur lätt är det inte att stänga av och dra sig tillbaka till sin bubbla när vi bombarderas med elände och katastrofer? Bygga murar och längta tillbaka till en tid som egentligen aldrig funnits?

Vi delar med oss av angelägna artiklar och reportage på sociala medier och tycker att vi därmed gjort vår plikt. Kanske skänker vi en slant också. Som jag önskar att fler istället lämnade sin bubbla och bidrog i PRAKTIKEN. Engagerade sig ideelt, tog kontakt med föreningslivet, med Röda Korset, med folkbildningen.

Jag har förmånen att jobba på ett studieförbund. Många tror att vår verksamhet handlar om att ordna subventionerade kurser för en priviligierad medelklass. Detta är fel. Låt mig bjuda på lite statistik från vårterminen:
Öppna kurser för allmänheten: ca 5% av vår totala verksamhet
Verksamhet för personer med intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar: ca 27%
Verksamhet tillsammans med olika organisationer och föreningar, inklusive ungdomar och musik: 43%
Verksamhet tillsammans med invandrarföreningar: 25%

60 miljoner människor är på flykt runtom i världen. Ökningen av antalet flyende är den högsta någonsin. De allra flesta av dessa människor, 86%, finns i utvecklingsländer. 340.000 har lyckats ta sig till Europa. Migrationsverket tror att 95.000 kommer att söka sig till Sverige. I år. Många av dem är ensamkommande barn och ungdomar. Eftersom ingen tror att konflikterna kommer att avta den närmaste tiden lär inte flyktingströmmarna göra det heller. Dags att kavla upp ärmarna alltså, inte nöja sig med att surfa runt och dela länkar. Vad sägs till exempel om att ställa upp som volontär och möta dessa människor ansikte mot ansikte? Hjälpa dem att lära sig svenska och förstå vårt samhällssystem? Kanske bli fadder åt en flyktingfamilj? Erbjuda dem meningsfull sysselsättning under tiden de väntar på besked om sin framtid?
Just nu jobbar SV för fullt med att få till svensk- och samhällsundervisning för asylsökanden. Efterfrågan är enorm, långt större än vi mäktar med och all hjälp är välkommen.

Mejla mig på annika.estassy-loven@sv.se om du vill göra en insats så lotsar jag dig vidare.

Röda korset
Språkcaféer med Studieförbundet Vuxenskolan
Språkcaféer på Stockholms stadsbibliotek
Volontärbyrån
Volontärer för ensamkommande flyktingbarn

5 kommentarer:

Anonym sa...

Om du har länkar till var man kan anmäla sig till den typen av verksamheter, kan du inte lägga ut dem här?

Jag har nyligen letat runt på nätet efter hur man blir volontär i exempelvis samtalsgrupper på svenska för invandrare, men utan att hitta något. En förening (som arbetar med läxhjälp) anlitar bara högskolestudenter (som får betalt), Röda Korset har "språkcaféer" (vilket kräver en viss social mingelförmåga och dessutom verkar rätt rörigt). Jag lyckades inte hitta något där jag skulle kunna göra en insats. Så kom gärna med tips.

Marie

Annika Estassy sa...

Marie - jag har lagt ut min mejladress nu!

Åsa Hellberg sa...

Bra tänkt.
Var gör du volontärarbete? Spännande!

Annika Estassy sa...

Har anmält mig till språkcaféledare. :)

tankar från mitt fönster sa...

Tack för ditt engagemang! Ungefär vad jag skulle göra, om jag var yngre. Reagerade på den här igår:

http://kajsastina.blogspot.se/2015/08/de-flyr-och-detta-ar-vad-europa.html