Första advent ...

... och för första gången sedan jag flyttade hemifrån (vilket jag gjorde direkt efter gymnasiet) har jag inte en enda adventsstake framme. Inga julstjärnor, inga slingor, ingenting. Nada. Om inte mitt flöde i facebook påmint mig, hade jag inte ens tänkt på att det är första advent idag. Det är som om vi (T blev lika förvånad han när jag påminde honom om dagens datum) omedvetet bestämt oss för att förtränga det hela.

Just nu sitter vi i våra morgonrockar och slappar, trots oljudet utanför fönstren. Jodå, det är full fart på byggnationerna i området. Varje dag byggs det, från morgon till kväll. Tyst är det aldrig. På nätterna låter diverse fläktar och jag måste sova med öronpropparna i. Förmodligen är det denna vantrivsel som gör att lusten att bege sig ner till källaren och leta efter adventsprylarna är minimal, för att inte säga helt obefintlig.

Men till våren flyttar vi härifrån och nästa december ska jag pynta och dona och förvandla stugan till rena juldrömmen. Jo, jag vet att man ska leva här och nu och inte i framtiden men just idag känns det förtröstansfullt att göra det.

Så här har jag tänkt mig att nästa advent och jul ska bli ...