Helgen har tillbringats i Hälsingland med mina syskon - vi har röjt i mammas lägenhet. Vad ska sparas, vad ska doneras, vad ska slängas, vad vill vi ha själva? För egen del vill jag inte ha någonting alls - det sista jag behöver är mer saker. Men ett par salladsbestick från 60-talet kastar mig rask tillbaka till våra familjemiddagar och jag vill absolut inte att besticken ska försvinna. Inte heller mammas löpare, dem hon både designat och vävt.
Min bror, som är fotograf, tar hand om alla fotografierna och min syster vill ha mammas konsthantverk och alla garner, samt tyger och kläder som kan återanvändas i syrrans olika teaterproduktioner. Mammas brev, dagböcker och berättelser tillfaller mig - 5 papperskassar fulla.
En bra och logisk fördelning.
Mamma hade sparat alla våra brev till henne, en glad överraskning. Tänk att vi skrev så mycket och så ofta till henne! En annan tid, analog kommunikation istället för digital. Men även våra mejl till henne - och hennes till oss - hade hon skrivit ut och sparat. Fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar