Vårt lilla hus på kullen

"Hur vågar ni?" är det många som frågar när de får veta att vi bygger hus i Frankrike. Vi har ju ingen erfarenhet av att bygga utomlands, av att bygga överhuvudtaget egentligen. Fast detta är inte riktigt sant. Fritidshuset på Vätö byggde barnens pappa och jag och vi hann bygga till och renovera en villa också. Mest han men jag stod bredvid och lärde mig en del. Dessutom bygger vi i Frankrike, ett land med fungerande byråkrati och vars språk jag talar flytande.

När jag blev verksamhetschef för Studieförbundet Vuxenskolan Stockholm satt vi i en egen fastighet, bygdegården Anna Whitlock vid Humlegården: 3.500 kvm, 6 våningar och 100 år gammal. En krävande dam som det ingick i min arbetsbeskrivning att hålla nöjd, men jag lärde mig en hel del där också ...

När det gäller bygget i Cerbère har vi faktiskt tagit hjälp, helt galna är vi inte. Det måste finnas någon på plats som kan övervaka, delta i byggmöten, se till att budget och tidsplan hålls och ha kontakt med myndigheterna. Bara en sån sak som att ordna med anslutning av el och vatten, det kan inte vi göra på distans. Det är därför vi har anlitat madame Bellavista. Hon har ritat husen och hon övervakar allting.
I morse inspekterade hon tomten och rapporterade att bygget fortskred enligt planerna.
Än så länge vill säga. För är det något jag lärt mig den hårda vägen så är det att byggen sällan går enligt planerna. Förr eller senare skiter det sig. Men det får madame Bellavista ta hand om.

Här är förresten en bild hon mejlade över efter byggmötet i morse.
Vårt lilla hus på kullen ... Så overkligt att vi är på väg att förverkliga vår dröm ...