Jag sitter på ett möte när en kollega kommer in med andan i halsen och frågar om jag hört om Bruxelles. Det har jag inte. Hon berättar och mitt hjärta stannar.
Min dotters jobb innebär att hon flyger regelbundet till Bruxelles där Europakontoret ligger. Morgonflyget. Till och från samma flygplats som precis utsatts för ett attentat. Även tunnelbanan har attackerats.
Jag lämnar mötet och messar min dotter. Märker att fingrarna darrar.
Hon svarar direkt - hon är hemma i Sverige igen men var i Bruxelles förra veckan. Tanken på att hon snart ska dit igen oroar oss båda. Men livet fortsätter - måste fortsätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar