Roslagsbo på riktigt.

Flytten är genomförd. Nästan allt kom med och det som inte gjorde det (flyttfirman råkade glömma att tömma hissen en sista gång) ska köras ut ”senare”. När ”senare” är, är inte riktigt klarlagt men jag hetsar inte upp mig, ansvaret att lösa problemet är inte mitt. Det är faktiskt väldigt skönt att släppa kontrollen ibland. Jag borde göra det oftare. Go with the flow. Vem vet – jag kanske genomgår värsta personlighetsförändringen nu när jag efter 30 år i Stockholm stads omedelbara närhet flyttat till landsorten? Det känns som att jag står lite vid sidan av mig själv och nyfiket väntar på någon slags reaktion.

Jag skriver sittande vid stugans köksbord. Att genast flytta in i lägenheten var det aldrig tal om. För hur söt den än är (hantverkarna hade städat upp efter sig och allt som vi hade beställt och önskat var fixat och klart), har både T och jag fått nog av flyttkartonger. Flyttar in gör vi därför först när vi packat upp allting. Till dess bor vi på Vätö och njuter av våren och stillheten. Kvällssolen strålar in i stugan, himlen är knallblå och det går gäss på sundet. När T börjat med middagen ska jag tända en brasa och försöka att inte somna framför den.

Tidigt i morgon bitti tar vi bussen in till Stockholm men inte för att bo utan för att jobba.

Nytt liv, nya rutiner.

Precis som för karaktärerna i mina romaner …