Det har gått bra att skriva den här veckan - hurra för det! Med den här takten (som inte är anmärkningsvärt hög men å andra sidan brukar jag inte behöva skriva om särskilt mycket när jag redigerar) borde jag vara klar med manusets andra akt (som är den längsta och jobbigaste att skriva) om drygt två veckor. Det känns faktiskt smått surrealistiskt att jag snart skrivit 3/4 av en helt ny berättelse. Och till skillnad från tidigare gånger har jag inte en gång tvivlat över dess bärkraft eller över min förmåga att teckna ner den. Jag hoppas att min känsla går att lita på.
Vi närmar oss slutet av 2016. Ett märkligt år. Jag har nog aldrig gråtit så mycket, varit så bottenlös ledsen. Men jag har även skrattat massor och varit genuint lycklig. Och är fortfarande glad.
Den 8 november är det presidentval i USA och jag bävar för resultatet. In i det längsta hoppas jag att något slags kollektivt förnuft ska få amerikanarna att vakna men just nu lutar det snarare åt ett kollektivt dårskap. Trump som ledare för världens största militärmakt? Jag orkar inte ens tänka tanken färdigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar