Jag hade ingenting emot den egentligen och fåglarna älskade att sitta i den. Men lövverket blev glesare för varje år, grenarna torrare och allt mer mossanlupna. Till slut orkade den inte stå emot ännu en storm och föll första adventskvällen rakt ner över grannens tomt. Istället fick vi en större bit av himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar