fredag 10 mars 2017

Vägskäl

Det sägs att våren ska visa nästippen i morgon. Jag hoppas att det stämmer, mitt humör behöver det.
Mars är alltid en hektisk månad på jobbet. Det är så sjukt mycket av min energi som går till att lösa problem och hålla koll, att jag får lust att kräkas ibland. Redigera hinner jag bara göra på helgerna men varje gång jag öppnar mitt manus slås jag av hur bra jag trivs tillsammans med det. Stress och dåligt humör rinner av mig direkt.
Jag älskar verkligen att skriva och berätta. Hur hårt jag än pressar mig mår jag aldrig dåligt av det. Kan inte tänka mig bättre terapi och energipåfyllning.
Men att ha två jobb sliter och det kan vara så att jag närmar mig ett vägskäl. Jag har stått vid ett antal sådana i mitt liv och känner igen känslan: en bubblande blandning av iver och ängslan. Frågan denna gång är: Hur vill jag att fortsättningen på mitt yrkesliv ska se ut?

3 kommentarer:

Maria Björkman sa...

Vänta inte för länge med att vika av. Vilken väg du än väljer. Antagligen vet du redan vilken väg det blir, har jag rätt? SV kan tacka för några år med en kanonchef. Move on, girl!!

Åsa Hellberg sa...

Spännande!
Jag fasar numera för pension. Den får gärna komma väldigt sent för min del.
Hade jag varit kvar i näringslivet hade det definitivt sett annorlunda ut. Det är bara att hoppas att jag kan fortsätta försörja mig så här:)

Annika Estassy Lovén sa...

Åsa - varför skulle du inte kunna fortsätta skriva? Du är etablerad och dina böcker älskas av massor av läsare. Jag tror på dig!
Maria - jag är inte där än men jag har en plan. Så klart, det har jag ju alltid. :)