Vurpor

Dagen började en redigeringsomgång och rätt som det var hade jag skrivit ett nytt kapitel. Ett kort men ändå. Det har hittat sin plats mellan två andra och det är som om det alltid legat där. Varför såg jag inte från början att just den scenen behövdes? En obegriplig tankevurpa. Men det är just det som är fördelen med att låta en berättelse mogna – att den mognar.

En lugn dag annars, förutom att stackars T slog en praktvurpa när vi var ute och gick idag. En lömsk och osynlig isfläck fällde honom. Armbågen fick sig en kyss men annars gick det bra. Puh! Vi vill inte ha några skadade lekamen just nu (inte annars heller) för snart är det påsk och då bär det av till Cerbère.