Att beställa en fransk soptunna

Vi åker till vårt nybyggda franska hus över påsk. Det innebär att vi kommer att producera hushållssopor som måste slängas någonstans, förslagsvis i ett sopkärl. Med andra ord måste vi teckna oss för sophämtning.

Jag skickar ett mejl till la mairie (rådhuset) i Cerbère om saken. Alla byar i Frankrike har nämligen såväl rådhus som borgmästare, även byar med inte fler än 1.500 invånare. Det är på la mairie som besluten fattas. 

Eftersom jag aldrig får något svar på mitt mejl ringer jag istället.

Nu är det så att vår tomt är en av fem i en blivande samfällighet. Fyra är sålda. För att samfälligheten ska kunna bildas och numreras måste samtliga fem tomter ha ägare. Innan dess existerar inte våra hus på riktigt liksom. Varför det är på detta viset vet jag inte. Det vet inte heller våra franska grannar, familjen Molino, som bott i sitt hus i fyra år och fortfarande inte har någon adress. Det bara ÄR så.

Nu tillbaka till soptunnan.

Den trevliga kvinnan som jag talar med i telefon lovar att skicka min sophämtningsbeställning till kommunen. Men för att kunna göra det måste jag först ange en adress.

"Vi har inte fått någon adress ännu", säger jag.

"Har ni inte fått någon adress ännu?" säger hon.

"Tyvärr inte."

"Då blir det svårt att hjälpa er", säger hon. "Har ni ingen adress alls?"

"Huset ligger på Rue du Mas Nadal men saknar nummer."

"Kommunen MÅSTE ha ett husnummer för att kunna leverera soptunnan", säger hon bekymrat.

Jag förklarar då att vi bor i början av gatan och bygger två små hus och att våra närmsta grannar är familjen Molino.

"Jaså Molino!" utbrister kvinnan. "Varför sa ni inte det med en gång! Ring tillbaka om en kvart för att få beställningen bekräftad."

När jag ringer tillbaka, inte efter en kvart eftersom jag vet att franska kvartar är något längre än svenska, sisådär fyra-fem gånger längre, är det en annan trevlig kvinna som svarar. Hennes kollega har uppdaterat henne och hon vet vad ärendet gäller och att jag ringer från Sverige. Allt är ordnat – vi kommer att få vår soptunna. Men först måste jag bestämma om jag vill ha en tunna med hjul eller utan.

"Är de med hjul dyrare?" frågar jag.

"Det vet jag tyvärr inte, madame, det är kommunen som bestämmer sånt. Men mitt kärl har hjul och eftersom vi brukar dra vår tunna från ..."

Därefter följer en lång redovisning av hur hennes hus och uppfart är beskaffade. Vi är rörande överens om att en tunna med hjul verkligen är det mest praktiska. Jag tackar för hennes engagemang och goda råd och när vi lägger på är vi bästa vänner.

Kanske att en ny fin hjulförsedd soptunna väntar på oss när vi anländer till huset på måndag. Jag undrar vilken leveransadress som den trevliga kvinnan i telefonen i så fall skrev på beställningen ...