söndag 2 april 2017

Olika slags vårtecken ...


Blåsippor och huggormar – båda säkra vårtecken. Alla älskar blåsippor. Huggormar ... inte så värst. Min mamma blev panikslagen bara av att se ett foto av en orm. För att inte tala om naturprogrammen på teve. Var hennes rädsla kom från visste hon inte och jag, som inte alls räds ormar, förstod den inte. Hon å sin sida tyckte att min spindelavsky var konstig. Just spindelfobin har blivit mycket bättre med åren. Men att klappa en stor luden spindel – nej tack.
Blåsipporna på bilden gick vi förbi när vi i förmiddags tog vår sedvanliga långpromenad. Huggormarna däremot låg och solade vid tomtgränsen. Vi lät dem vara ifred. Förhoppningsvis gör grannen det också.
Etiketter: ,

5 kommentarer:

Evas blogg sa...

Jag blir alldeles matt när jag ser på ormbilden. Jag försöker lära mig att hantera min skräck för ormar just genom att se på bilder. Det har blivit bättre men skulle jag se en orm IRL då skulle jag springa. Jag minns somrarna i Stockholms skärgård, mina ormmöten som resulterade i panik, skrik och flykt. Usch så jobbigt det var. Men vilken tur att du inte är ormrädd, trist att ha dem inpå knutarna om man är rädd.

4/03/2017 11:12 fm
Annika Estassy sa...

Jag läste att det dör 1 person vart fjärde år p.g.a. ormbett och då oftast för att det blir en allergichock. Ändå är så många rädda för ormar. Det är intressant med fobier, tycker jag. Varför jag själv ogillar spindlar har jag funderat en hel del på. Tror att det har att göra med spindlarna jag som barn stötte på när vi bodde i Senegal. Precis som du har jag försökt att träna bort obehaget och lyckats till viss del.

4/03/2017 8:26 em
Evas blogg sa...

Jag antar att det inte var små spindlar du stötte på i Senegal. Min svärdotter som är uppvuxen i Bosnien har en enorm spindelfobi, den fick hon som barn och det var inte små spindlar.

4/04/2017 11:10 fm
Kristina sa...

Jag skulle inte säga att jag gillar ormar. Ser jag en eller flera ormar vänder jag och går åt andra hållet. Maken däremot reagerar precis som din mamma, Annika.
Tycker att fobier är mycket intressanta, själv har jag nog inga, bara saker som jag inte är så förtjusta i. Men av någon anledning ska en av mina huvudkaraktärer i mitt manus vara rädd för hästar (som jag älskar!). Det blir till att plugga på kring rädslor och fobier med andra ord :)

4/04/2017 2:08 em
Annika Estassy sa...

Jag förstår din svärdotter, Eva!
Kristina - intressant research! :)

4/04/2017 9:49 em

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)