Jag var till min frisör Karin igår. Välbehövligt kan jag lova, senast jag klippte mig var för tolv (12) veckor sedan! Först skulle Karin ha semester, sedan jag, därav att det dröjde så länge innan vi fick till det. Att gå till någon annan frissa vill jag inte. Jag bytte när vi flyttade till Norrtälje och Karin har lärt sig mitt hår och hur jag vill ha det.
Tolv veckor är lång tid så luggen tog jag tag i själv när vi var i Frankrike. Med nagelsaxen. Det blev förstås jätteojämt men ingen märkte det p.g.a. lockarna. Eller snarare kruset. Fram till tonåren hade jag nästan rakt hår. I puberteten kom lockarna. De försvann under mina graviditeter, kom tillbaka till viss del efteråt men inte alls som tidigare. Förrän nu. Jag antar att det har med åldern att göra, hormoner som återigen löper amok. Inte klokt så mycket konstigheter man som kvinna ska behöva stå ut med. Men jag är tacksam att håret inte blivit tunnare i varje fall.
Tidigare kunde jag föna håret rakt, nu går det inte längre, det blir bara frissigt och fult. Inte kan jag ha det lika uppklippt längre heller, av samma anledning. Så Karin klippte igenom hela håret, varenda liten topp, kortade längderna ordentligt men utan att klippa upp det för mycket. Sedan masserade hon in en underbar fuktgivande kräm blandat med ett par droppar olja och lät håret självtorka. Perfekt resultat! Jag testade i morse att själv fixa till håret på samma sätt och det blev precis lika bra. På kuppen tjänade jag tio minuter i utebliven föntid. Skönt också att slippa stå med armana i luften.
I slutet av nästa vecka ska jag till Norstedts för att ta nya pressbilder - jag hoppas att det blir på en bra hårdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar