Längtar efter sol och värme

Arbetsdag och blå himmel. Nog är det väl ändå typiskt? Både T och jag jobbar hemifrån idag men vi passade på att ta en lunchpromenad längs ån. Vi behöver fylla på vårt förråd av D-vitaminer. Särskilt T. Hans psoriasisartrit är alltid värst så här års, med ledvärk och trötthet som följd. Det kan vara svårt för den som inte själv är drabbad av denna kroniska sjukdom att förstå hur jobbigt det är att alltid ha ont. Just T:s hälsa är en av flera anledningar till att vi vill bo i Frankrike om några år. Vintrarna i Cerbère kan också vara kyliga när la Tramontane blåser men aldrig som i Sverige förstås, inte ens i närheten. Framför allt är vintermånaderna hälften så många och mycket ljusare. Inget lindrar psoriasisartriten så bra som kombinationen ljus, värme och jodmättad havsluft. Tills vi åker ner nästa gång, vilket blir i påsk, andas vi in Östersjöluft istället. Och längtar.