Äntligen gav febern med sig! Om jag är frisk nu? Inte alls. Jättetrött (sov hela eftermiddagen och skulle ha sovit ännu om inte T väckt mig), orkar inte gå i trappor, hostar och hostar och ser ut som sju svåra år. Men – jag är feberfri och det, mina vänner, är u n d e r b a r t. Jag har till och med varit ute en sväng. En mycket kort sväng, men ändå.
Jag läser att snö- och trafikkaoset i Stockholm fortsätter. I Norrtälje har solen lyst över oss hela dagen. Det har inte alls fallit mycket snö men väl blåst och drivit. Snösvängen är igång dygnet runt så här råder inte minsta kaos. Däremot är det fortfarande svinkallt. Inget vatten har vi heller just nu p.g.a. vattenläcka någonstans. Någon prognos för när vattnet är tillbaka kan inte kommunen ge. Vi hänvisas till ett tappställe 100 m bort.
Som om det inte räckte lovar SMHI -19 grader i morgon när vi ska till jobbet, -26 i vinden.
Kylan fick mig att tänka på Napoleons katastrofala ryska fälttåg juni-december 1812 som slutade med att han förlorade 550.000 tränade soldater, hela elitgardet och över 1.200 kanoner. För att inte tala om alla hästarna ... Som kallast var det -36. Exklusive vinden.
Konstig tankekedja, jag vet, men jag gillar historia, pluggade historia på heltid i Uppsala två terminer och fick VG i betyg. För en evighet sedan.
Kanske har jag lite feber kvar ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar