När förutsättningarna plötsligt ändras

Ibland – rätt så ofta faktiskt – överträffar verkligheten dikten. Nu ska ni få höra det senaste ...

Jag sa ju upp mig för att kunna skriva på heltid. Följdfrågan jag fått allt sedan dess har varit om vi nu skulle flytta till Frankrike. Så klart inte har jag svarat. Storhuset är ju inte färdigbyggt ännu. Dessutom har T faktiskt ett jobb att sköta och inte fler semesterveckor att plocka ut än de sedvanliga. Vi får helt enkelt lov att anpassa oss.
Trodde vi.

En omorganisation på T:s jobb innebär att 42 tjänster, varav hans, flyttas till ... Polen.
Nej, vi ska inte flytta till Polen. Däremot innebär förändringen att T erbjuds att sluta. Ett generöst erbjudande som ger oss friheten att tillbringa väldigt mycket tid i ... Cerbère!
Det är faktiskt helt otroligt hur det kan slumpa sig.

Jag har nu bett madame Bellavista, projektledaren för vårt franska husbygge, att snabba upp processen. Drömmen vore om Storhuset blev inflyttningsklart till årsskiftet.

Så – vad händer härnäst förutom att jag har ett manus att skriva? Jo, båtplatsen är uppsagd och båten ute till försäljning och i början av juli är det vi som packar bilen och åker ner till vår lilla franska by. Oklart när vi kommer tillbaka men till ett inbokat biblioteksbesök och bokmässan åtminstone. Sedan åker vi antagligen ner till Cerbère igen för att övervaka bygget och njuta av den sydfranska hösten. Vad som händer efter det har vi ingen aning om, vi tar det som det kommer.

Detta nya fick vi reda på i förra veckan och jag är fortfarande helt omtumlad.