Har man (=jag) i flera dagar såsat omkring i ett eget limbo, osminkad, okammad och oklädd för att huvudsakligen umgås med personer som bara existerar i ens fantasi, kan det vara nyttigt att fixa till sig, komma ut och umgås med riktiga människor en kväll. Det gjorde jag igår när det var dags för mitt författargäng att ses igen över en bit mat och lite vin. Jag älskar våra träffar. Samtalen som blir. Ärligheten och förtroendet. En välbehövlig energiboost och ett avbrott i en något enahanda tillvaro.
Idag är det fredag och solen skiner igen efter gårdagens gråväder och chockartade temperaturfall. Klockan är nio, jag är påklädd, sängen bäddad och frukosten avdukad. Dagen kan börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar