Jag fick frågan nyss om jag landat i mitt nya liv, om jag trivdes med det. Och visst trivs jag men samtidigt känns det mer som att jag har semester. Förmodligen bidrar det fantastiska vädret till det, och att det faktiskt bara är 2,5 vecka sedan jag checkade ut från jobbet för gott – var ju standby under hela april. Men jag är inte rastlös såsom jag trodde jag skulle bli, utan tvärtom kolugn. Trött däremot. Precis som man ofta är i början av en lång ledighet. Jag har ingen större lust att aktivera mig, vill mest pula omkring. Skriva och läsa. Rensa hjärnan. Så då gör jag det.
Precis som igår började jag dagen med en långpromenad, dryga 7 km i rask takt. När jag gick förbi fiket vid ån, Atmajala, och såg att det höll på att öppna, köpte jag ett par kulor Gute glass (så himla gott!) och satte mig i solen. Språkade en stund med caféägaren. Om yogaresor och att längta efter ett annat slags liv än det vanliga, inrutade. Och om att våga bryta upp.
4 kommentarer:
Det låter ändå som att dina dagar inte är helt tokiga ;) Energin lär nog komma vartefter. Nu gissar jag att du dessutom är i en fas av skrivprocessen där det krävs en hel del "pulande" och funderande? Glass i solen har jag för övrigt hört ska vara extra bra för att kicka igång skrivhjärnan ;)
Visst är det så att det går åt mycket tankearbete i början av min skrivprocess. Så lätt det är att glömma att att tänka också är att skriva/arbeta! Vi är ju intutade i att prestation alltid ska kunna mätas (mätbara mål osv) men hur mäter man tankearbete?
Ja att räkna skrivna ord eller till och med timmar framför datorn är ju lätt. Men tankearbete... hrm. Jag försöker vara snäll mot mig själv och banka in att allting som har med manuset att göra i längden kommer att föra det framåt :)
Låter skönt att vandra ... gå, gå ... tanka energi ... och de där tankarna som kan bli så viktiga ord i manuset sedan. Härlig process.
Skicka en kommentar