Vi åkte till banken idag för att träffa vår bankkvinna för kanske sista gången. I fjorton år har hon kommit med goda råd. Jag tror att hon tyckt att det varit intressant att följa våra äventyr.
Jag var 23 år och höggravid när jag och barnens pappa köpte ett litet radhus och klev in i bolånekarusellen. Det var i december 1985 och jag räknade och räknade och oroade mig över de höga räntorna. Jag minns inte exakt hur mycket vi lånade men tror att det var cirka 350.000 kr. En enorm summa tyckte vi då. Mycket vatten har hunnit rinna under broarna sedan den gången och nu är samtliga lån borta. Huset i Cerbère är vårt till hundra procent – inte bankens. Bilen är betald och studielånet är borta sedan tidigare. En skön känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar