”Vi kommer!” messade jag C i morse innan vi slängde på oss kläderna och skyndade bort till O och M:s hus där promenadgänget brukar samlas. För första gången skulle även vi följa med. Himlen hade spruckit upp, vinden vänt och morgonen var som gjord för en utflykt. Det blev trevliga kilometer och jag fick mina ord skrivna ändå.
Idag fyller min fina dotter år. Det är på barnen man ser att tiden går, brukade min farmor säga. Så rätt hon hade.
|
Närkontakt av tredje graden? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar