Ändå känner jag mig nöjd, berättelsen löper på som jag har tänkt mig, jag blir alltmer förtjust i mina karaktärer och innan veckan är slut har jag kommit fram till mittpunkten. Därifrån brukar det gå lättare.
Att skriva en roman är som att ta sig uppför ett berg – det går som trögast precis innan man når toppen. Sedan vänder det. Så är det för mig i varje fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar