fredag 7 december 2018

Lugn-och-ro-beroende?

Småsvettig, trött och lycklig.
Sådan bli jag när jag vandrar i bergen.
Enligt schemat ska huvudhuset vara inflyttningsklart om två veckor. Jag trodde aldrig att tidsplanen skulle hålla men vi har nu el överallt, alla rulljalusier fungerar som de ska och grinden går att låsa vilket är viktigt ur säkerhetssynpunkt. Inte så att Cerbère är känt för hög brottslighet direkt men det är ändå bra att kunna dra ner och låsa när vi reser bort.

Så vad återstår? En hel del trots allt: köket ska monteras, det saknas fortfarande räcken och ledstänger eftersom hål och skruvar inte passade ihop på några ställen, rörmokaren ska göra klart badrummet och toaletten och innerdörrarna ska sättas upp. Tvättmaskinen installeras. Dessutom väntar vi på att telefonlinjen kopplas in så att vi kan använda ADSL. Teveantennen sättas upp. Det lär nämligen dröja innan byn får fiber.

Skrivandet då? Jo, det går också åt rätt håll men bygget tar mer tid från det än vad jag hade räknat med. Vissa dagar får jag knappt ihop några ord alls eftersom de ständiga avbrotten gör att jag tappar koncentrationen. Men när jag läser igenom resultatet av det jag plitat ner känner jag mig nöjd trots allt.

En sak som förändrats jämfört med tidigare är att jag numera behöver lugn och ro när jag skriver. Tidigare har jag kunnat sitta överallt och skriva, inte haft någonting emot att ha andra i rummet, men nu vill jag vara helt ensam med mina tankar. Kan jag ha blivit lugn-och-ro-beroende?

2 kommentarer:

Boel sa...

När mycket händer i mitt liv får jag sämre koncentrationsförmåga. Och blir tröttare. Får svårare att läsa till exempel. Med stigande ålder läser jag bäst på förmiddagen. Livet förändras helt enkelt?

Annika Estassy Lovén sa...

Jag tror att det är som du skriver, Boel. Livet förändras och vi med. Vilket ju är tur. :)