Valpen Dexter

Dexter, 4 månader och 3 dagar gammal.

Så har vi då blivit med valp och vi är helt bortkollrade. Dexter, en irländsk terrier på 4 månader, är en underbar liten varelse. Lugn, glad och läraktig. Skäller ingenting och har förstått att han inte får vara i sängen eller soffan. I skrivande stund ligger han i sin bädd och har precis somnat. Jag vågar knappt röra mig eftersom det skulle väcka honom och han behöver vila efter en förmiddag full av lek, bus och promenader.

I morgon är det nyårsafton och vi kommer att fira den hemma istället för att åka till familjen i Montpellier. Det känns som om vi inte gjort annat än farit omkring de senaste dagarna, samt att jag måste skriva. Så även om Dexter gillar att åka bil (vi körde hem i ett svep från byn där han är född, en resa på drygt 9 timmar inklusive raster) ska det bli skönt att tillbringa nyårshelgen i våra egna hoods. Vädret är underbart soligt och milt. Det var härligt att få uppleva lite vinter i jul men fem dagar med mörker och kyla räcker gott och väl. Men jag saknar barnen.

Först tänkte vi skåla in det nya året i det stora huset men vi har inte hunnit packa upp flyttkartongerna eller skruva ihop alla möblerna ännu. Vi siktar in oss på Trettonhelgen istället. Eller 1 februari snarare, samma datum som manuset ska vara inskickat till förlaget. Det går ändå inte att stressa med en valp i huset. Dexter känner av det direkt och blir orolig. Det är dessutom bra om han hinner bli rumsren innan vi flyttar.

Den som är intresserad av att veta mer om Dexters äventyr kan alltid följa #dexterförfattarhunden på Instagram.

Det tog en stund men till slut vågade han hoppa ner.