Skrivandet får vänta

Hyresgästerna har åkt hem till Amiens i norra Frankrike efter, enligt dem själva, två fantastiska semesterveckor. Skönt att de är nöjda!
De nya, ett ungt par, anländer inte förrän nästa helg eftersom vi blockerat denna vecka för släktbesök. Först kommer den äldsta av mina halvbröder och hans sambo hit (de bor i Paris) och sedan min svåger och svägerska (de bor i Spanien). Jag har upptäckt att juli är en attraktiv månad när det kommer till att umgås med släkt och vänner. Det är alltså meningslöst att försöka jobba då, jag kan ändå inte koncentrera mig. Att skriva på sommaren fungerade förr men inte nu, vilket är helt okej. Jag funderar vidare på berättelsen istället och skriver anteckningar. Jag är trots allt mycket glad över att man vill ta sig hela vägen till Cerbère för att träffa oss.

Lilla I, en vecka gammal idag.

Både dottern och sonen har redan meddelat att de kommer tillbaka nästa år, dottern i sällskap av lilla I, mitt första barnbarn som kommer att vara nästan ett år så dags. Första gången jag flög med dottern var hon nio månader medan sonen var sju månader. Båda gångerna åkte vi till mina farföräldrar i Nice och resorna avlöpte utan problem. Jag hoppas att det blir lika för lilla I, trots att den sammanlagda restiden är längre. Att flyga mellan Stockholm och Barcelona tar dock bara 3,5 timme.

Vädret har växlat om och la tramontane har blåst iväg såväl gårdagens regn och åska som värmen och fukten. Jag hade faktiskt en tunn kofta över klänningen när jag var ute med hunden i morse. Men solen strålar. Idag ska jag tvätta sängkläder och eventuellt åka iväg och köpa några växter att ersätta dem som dött med. Varför de dött har jag ingen aning om men jag gissar att den sydfranska solen i kombination med salta vindar är orsaken.