Så är det återigen bara vi tre hemma. G och V åkte vidare i morse för att bestiga Canigou, något även jag gärna skulle vilja göra. Kanske i september. Om jag är i tillräckligt bra form och mina knän och fötter orkar, vill säga. Stigningen är inte att leka med nämligen och man får räkna med en övernattning på något av de två vandrarhemmen halvvägs upp till toppen.
Vi vandrade en mil i våra berg igår som träning vilket var nog så ansträngande. För även om stigningen är försumbar i jämförelse, är det värmen och solen som är utmaningen för den ovane. På Canigou däremot är det bara 12 grader varmt så här års. Det blir spännande att höra hur det gick för G och V. Lokalbefolkningen säger att man aldrig ska befinna sig på Canigou efter klockan fyra på eftermiddagen eftersom vädret är lynnigt och ovädren bildas snabbt.
Gästhuset är städat och klart (underbart att kunna erbjuda familj och vänner ett eget litet hus att sova över i). Bara för lördagens Airbnb-hyresgäster att flytta in. På balkongen hänger tvätt på tork (så glad att vi köpte en stor tvättmaskin med plats för 10,5 kilos tvätt), och det nyss så välfyllda kylskåpet gapar tomt. Vädret är underbart, soligt och 25 grader varmt. Vi tar det lugnt resten av dagen. I morgon ska jag jaga den franska skattemyndigheten och försöka få ett hemvistintyg att skicka till den svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar