Jag är på gång ...

Jag har våndats, jag har prokratsinerat, jag har hittat på tusen anledningar till att inte sätta mig vid datorn och skriva. Att det ska vara så förbaskat svårt att börja! Jag älskar ju mitt jobb och jag vet att det räcker med att få ner första meningen för att resten ska komma automatiskt. Särskilt som hela upplägget är klart och jag inte behöver fundera ut någon handling. Jag kommer så klart att ändra en hel del, inte följa mitt eget synopsis slaviskt, det gör jag aldrig. Älskar när berättelsen lever sitt eget liv. Och ändå skjuter jag upp processen in i det längsta.
Men nu räcker det. Jag har faktiskt en deadline – mitten av november – och till dess måste råmanuset till min ljudboksserie vara klart. Det innebär att jag ska skriva ett avsnitt i veckan från och med NU. Så jag satte igång. Äntligen! T fick läsa början av Nelly. "Skitbra", var betyget. Jag ska inte spela blygsam och låtsas vara överraskad för det är jag inte. Jag vet när texten håller. Men jag vet också när den inte gör det. Vilket kommer. Det är oundvikligt och hör till skrivprocessen. Fast just nu njuter jag av hur otroligt roligt det är att ha klivit in i skrivarbubblan igen.