Ta mig till havet

Pappa ringde och undrade om vi överlevt stormen. Enligt nyheterna skulle det vara värsta förödelsen på vår kust. Det är det inte, inte ens i närheten faktiskt. Intressant att se hur media valt att vinkla det hela. Som att gatorna skulle vara översvämmade hos oss. Det är de inte. Däremot forsar vattnet i åbädden som också tjänar som gata när ån är torrlagd vilket den är större delen av året. Gatan är därför anpassad till att kunna ta emot en massa vatten.

Havet var lugnare idag och mellan två skurar åkte vi till en strand ett par kilometer bort så att Dexter fick rasa av sig. Som han sprang och som han grävde! Och havet var givetvis makalöst att skåda, som havet alltid är.