I morse kände jag tydligt hur otroligt trött jag är på allt vad coronavirus och covid-19 heter. Okej, vi sitter i karantän och jag har accepterat läget. Mentalt är jag inställd på att karantänsperioden kommer att förlängas ytterligare och att vi kommer att vara hindrade att röra oss fritt och träffa andra människor tills början av maj. Då är våren över. Men jag är glad att vi inte bor i Spanien som nu stänger ner helt. Endast de med samhällsnödvändiga jobb får åka till sina arbetsplatser. Inga andra. Och reglerna för hur man får och inte får gå ut är strängare än hos oss.
Det går inte att ta in. Är det verkligen så lätt att låsa in ett helt land? Hur länge kommer befolkningen att acceptera det innan den revolterar?
Några nya blommor till terrassen blir det inte eftersom plantskolorna är stängda.
Men jag njuter av naturen och grannarnas trädgårdar istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar