Dag 3 och stränderna stängs

Att stänga in folk är svårt, särskilt när våren kallar. Unga, gamla, familjer, par, ensamstående – alla vill ut, inte sitta instängda. Få frisk luft, gå i naturen och längs med stränderna, i skogen, i parkerna ... Problemet är att när många vill samma sak blir det trångt och just trångt får det absolut inte vara om vi ska lyckas bromsa virusets framfart. Alltför många i landet har helt enkelt struntat i säkerhetsföreskrifterna och inte accepterat att vi inte får röra oss fritt längre men coronaviruset sprids inte av sig självt utan av oss människor.

Alltså fattades det drastiska beslutet idag att stänga av strandlinjen längs hela medelhavskusten. Allmänheten är förbjuden att vistas på stränder, kajer, pirar, strandpromenader ... Bretagne, Korsika och andra regioner med kustlägen väntas följa efter. Längre in i landet stänger man av populära promenadstråk i skog och mark, sjöar och vattendrag. Båtägare får inte vara på sina båtar, vi får inte paddla, surfa, simma eller dyka.
Parker, torg och trädgårdar över hela landet är stängda och cykling som motionsform nu förbjudet, barnen får inte leka med sina kamrater.
Det pågår uppror i fängelserna efter att man infört besöksförbud och dragit in på aktiviteterna.

100.000 poliser och ett antal drönare ska se till att vi inte bryter mot reglerna. Böterna om vi gör det är dryga – som lägst 135 €.

"Hur kan man förväntas styra ett land med 248 sorters ostar", lär de Gaulle ha sagt, och fransmännen är svårstyrda. Vad kommer att hända om karantänen blir längre än två veckor – vilket presidenten hintat om att den blir? I Italien talas det om att mobilisera armén för att tvinga befolkningen att hålla sig hemma.

Även vår by påverkas så klart, trots att stränderna och vikarna är folktomma. Reglerna är lika för alla och det görs ingen skillnad på Paris och en by vid världens ände.

Förbjudet område. Folktomt som synes men vad hjälper det?