Jag har sedan Frankrike satte oss i confinement (karantän) varit inställd på att den kommer att vara aprilmånad ut. Nu är jag inställd på att den kommer att pågå under hela maj också. Presidenten ska nämligen hålla ett nytt tal till nationen i morgon och jag är säker på att han kommer att säga att kriget mot viruset inte är vunnet ännu och att kampen fortsätter. Jag hoppas verkligen att han inte kommer att införa hårdare restriktioner i hela landet. Då är det bättre att göra som redan görs – att borgmästare och prefekter har möjlighet att fatta lokala förbud och regler.
Vi går nu in i vår fjärde confinementvecka och min rastlöshet börjar ge mig sig, likaså mitt dåliga humör. Kreativiteten håller sakteligen på att återvända. Jag tänker på min nästa berättelse och i morgon ska jag baka en citron- och apelsinpaj. För trots alla begränsningar är det ändå mycket som fortfarande fungerar. Det finns till exempel gott om mat att köpa. God mat också. Och häromdagen fick jag hem toner till skrivaren och idag ringde vår postis på för att leverera en parkeringsförbudsskylt som jag beställt. Hon var iklädd såväl ansiktsmask som plasthandskar men önskade mig en trevlig dag med en röst och ögon som log. Parkeringsförbudsskylten ska vi sätta upp på garageporten.
Jag har även börjat läsa igen. På gång just nu är den unga fransyskan Mélissa Da Costas roman Les lendemains (Morgondagarna). En fin berättelse om djup sorg och hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar