Disig fredag

Igår var så jag otroligt trött att jag var tvungen att ta tre tupplurar. En före lunch, en efter och så en innan middagen. Jag satte mig i skuggan på balkongen utanför sovrummen, fällde ner ryggstödet så mycket det gick och slocknade. Make och hund fick klara sig själva, vilket de så klart gjorde alldeles utmärkt, och skrivandet fick vänta tills kvällen.

När jag skrivit klart mina ord var klockan strax före midnatt och jag somnade ovaggad, trots dagens alla tupplurar. Märkligt.

Idag däremot har jag varit mitt vanliga, energiska jag. Hyresgästerna har checkat ut men tack vare att de nya inte anländer förrän i morgon har vi kunnat städa utan att stressa.

Livet lunkar på. Fast ändå inte. För jag hoppas bli farmor om några timmar och i spanska Katalonien är det ansiktsmask i alla allmänna utrymmen som gäller, såväl inom- som utomhus. Detta eftersom viruseländet fortsätter att härja, om än inte lika intensivt. Det gäller att inte sänka garden utan fortsätta att vara vaksam och uppmärksam. Hålla avståndet och tvätta händerna.

Vädret: 27 grader i skuggan, något svalare på natten, och disigt. 24 grader i poolen och lika varmt i havet. Jag älskar det, trots att jag svettas och blir blank om ansiktet. Älskar att gå klädd i tunna klänningar, shorts och linnen, att ha sandaler eller flippflopp på fötterna och halmhatt på huvudet, att känna solen bränna på ryggen när jag står och vattnar blommorna eller rengör poolen. 

Ikväll ska vi grilla. Det är ju fredag.