Apéro

I Frankrike hälsar man genom att ta varandra i handen eller – om man redan känner varandra – kindpussas. Inte längre dock, viruseländet har satt stopp för det. Fast ungdomarna fortsätter att kindpussas, det har jag sett med egna ögon fler än en gång. Beteendet är inte enkom franskt, utan känns igen i ett flertal länder. Så även i Sverige. Men vi själva hälsar genom att vinka numera.

Igår bjöd vi över våra blivande grannar M och E på en apéritif och vi höll avståndet när vi hälsade välkommen. Att bjuda in till fika gör man inte här, såvida det inte handlar om ett barnkalas, utan det är ett glas av något slag (som kan vara alkoholfritt) och tilltugg som gäller.

Samma morgon for vi således iväg till marknaden i grannbyn Banyuls för att handla. Jag köpte ett par goda salamin, getost, hemmagjord marmelad och ett lantbröd.

Vid halvsjutiden dök M och E upp och sedan satt vi på terrassen och pratade och pratade samtidigt som eftermiddagen gick över till kväll och vi åt upp allt som dukats fram. Där och då tänkte jag, som så många gånger, på hur otroligt glad och tacksam jag är över att vi har möjlighet att bo och leva i en liten by vid världens ände.