Jag är van vid att bila mellan Frankrike och Sverige. Direkt efter skolavslutningen brukade mamma packa in sig själv och oss syskon i vår Renault 16 och köra hela vägen upp till bondgården i Färila där hon växte upp. Tur och retur medan pappa var kvar i Frankrike och jobbade. Att hon orkade! Och vågade ... Men så var hon trött också. Tvingades köra in på någon rastplats ibland för att sova en stund. Den stora skräcken var att bilen skulle gå sönder – vilket den gjorde med jämna mellanrum och alltid i Tyskland.
Samma resa har jag sedan själv gjort med mina egna barn och deras far, fast åt andra hållet. Sverige – Frankrike, ToR. Nu är mina barn vuxna och har egna barn och jag undrar om även de kommer att åka samma rutt i framtiden.
Nackdelen med att bila är att det tar tid. Fördelen är att man hinner uppleva en hel del samt kan lasta bilen full. Vin, olivolja, vinäger, örtsalt och leksaker på vägen upp – diskborstar, YES-diskmedel, stearinljus, böcker, gardiner, sopset i trä från ICA Skona och guldiga adventsstjärnor på vägen ner. Och inte gick vår bil – en Honda Civic – sönder heller.
Vi kände tydligt när vi kom tillbaka till vår kustremsa att det är här vi hör hemma just nu, vilket inte är samma sak som att vi inte saknar familjen och vännerna. Finge vi bestämma skulle alla våra nära och kära sätta sig i sina bilar och flytta hit.
 |
| Fredagkväll. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar