Hemma

Vi kom hem från Sverige i går eftermiddag efter tre intensiva veckor med familj och vänner. Bilade hem via Danmark den här gången. Åkte över Öresundsbron som T aldrig hade sett och sov över på ett B&B utanför den lilla danska staden Maribo. Därifrån fortsatte vi först till tyska Dortmund och sedan till franska Dijon innan vi slutligen kom hem. Vi hade bestämt att inte ha längre körpass än cirka sex timmar. På så vis fick vi gott om tid att ta ut Dexter på promenader. Eftersom det tar ungefär 25 timmar att bila mellan Cerbère och Linköping, förlängdes resan med ett dygn jämfört med när vi åkte upp. Vi slapp såväl bilköer som missöden och Dexter uppförde sig exemplarisk även på den här resan. Men många mil har det blivit eftersom vi också åkte upp till Stockholm en sväng och därifrån fram och tillbaka till Norrtälje tre gånger för att träffa T:s mamma som flyttat in på äldreboende. Som tur är går vår Honda Civic som ett urverk. 

Men nu är vi alltså tillbaka i Cerbère, vår egen plats på jorden. Vi hittade huset såsom vi lämnade det, men jag har satt på värmen eftersom det bara är 15 grader utomhus. Fast solen skiner och så snart La Tramontane slutat blåsa kommer termometern att leta sig uppåt igen. Då ska jag ta med mig min tekopp ut på terrassen och sätta mig i solen en stund. 

Trädgårdsföreningen i Linköping.

Lilla I, drygt 1 år, och lika söt och rolig som bestämd.

På promenad i Linköping. Kappan köpte jag på plats  – jackan jag hade med mig var alldeles för tunn!

I Danmark.

Lilla H 3 månader, familjens senaste tillskott. Tänk att jag är både mormor och farmor!