onsdag 2 december 2020

Även Cerbère årstider har

"Är det inte tråkigt att inte ha några årstider", var det någon som frågade mig häromdagen. "Det blir liksom inte på riktigt då."

Jag får ofta den frågan och svaret är detsamma varje gång – vi har årstider även om de inte ser ut som de svenska. Det finns väldigt mycket här i världen som är på riktigt, fastän det inte är som i Sverige ...

Köpt i Linköping.
Passar vädret perfekt.
Idag har det varit svinkallt. Sju grader enligt termometern men lägger man till hårda, iskalla vindar hamnar vi strax över fryspunkten. I skuggan. För solen värmer ju. Det blev alltså till att ta på sig täckjacka, halsduk och handskar när jag gick min sedvanliga timmeslånga eftermiddagspromenad med Dexter. Och vet ni vad? Jag älskar det! Jag älskar att det är kyligt. En torr kyla. Varken slask, ishalka eller väggrus. Bara väldigt, väldigt friskt. Jag älskar det eftersom jag vet att det inte varar länge och för att det får mig att längta efter våren.
Fast det jag längtar allra mest efter just nu är att ha skrivit klart Måneby 3.

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Ja, klimatet hos er är jag 100% avundsjuk på! Det finns en del i Sverige som jag inte riktigt är beredd att lämna på heltid, men det finns annat i södra Frankrike som jag längtar till så gott som varje dag, och dit hör definitivt klimatet. Det är härligt att läsa dina inlägg, dels för att det blir lite surrogat när man längtar ner, dels för att jag lär mig en del som jag inte visste tidigare och slutligen för att du aldrig verkar vänja dig vid det positiva så att du blir blasé och hemmablind. Och så är dina bilder fantastiska! Inte minst den blå himlen, blå som ingen annan stans!

Annika Estassy sa...

Tack, snälla Kerstin!