Långsamhetens lov

Åh vad jag tycker om att ta tid på mig när jag skriver! Att i lugn och ro vrida och vända på meningarna tills de blir som jag vill ha det. Jag ska aldrig mer skynda fram en berättelse! Inte för att jag tror att slutresultatet blir sämre av ett högre tempo, utan för att jag trivs så mycket bättre med ett långsammare.

Dexter ville ut redan vid femtiden i morse så det var bara att kliva upp. Ibland får han endast kissa av sig när han ska ut så pass tidigt men imorse gick vi vår vanliga promenad trots att det fortfarande var becksvart ute. När vi kom hem igen lade han sig att sova på soffan. Själv satte jag mig i min fåtölj och skrev medan himlen ljusnade i öster. Ett fint arbetspass.

Annat vi gjort är att hämta ut bokpaketet från Bokus. Sedan åkte vi till Argeles-sur-mer och köpte blomjord, två buskar, ett litet cafébord att ha på balkongen och vit målarfärg som ska rollas över en lecablocksmur bakom gästhuset. Har man hus finns det alltid något att pyssla med!