Fortsätter gör också våren även om den liknar försommar alltmer. Glansbusken (Pittosporum tobira) blommar och doftar. Bilden är på det fantastiska exemplaret som växer vid byns förskola. Min farfar hade en helt häck i sin villaträdgård utanför Nice. Jag har min i en kruka och den verkar trivas. Men blommar gör den inte tyvärr.
Förresten köpte jag frön av indiankrasse idag, en blomma som självsådde sig hos farfar. Tänkte så dem i mina blomlådor. De gillar sol och värme och det har vi ju gott om här.
5 kommentarer:
Ja det är en känsla av skolavslutning i årstiden, med utslagna kastanjer, syrener och den skira grönskan. Jag funderar på hur naturen sammanlänkas med årets händelser, så olika beroende på var man växer upp. Skolbarnen här får ju inte sommarlov förrän omkring 10 juli. Vilka dofter och växter förknippar de med skolavslutningen? Kanske har du andra minnen än jag från din första skoltid? Min promenadväg går på Corniche Fleurie som numera är ganska urbaniserad, men här finns fortfarande rester av gamla odlingar och trädgårdar. Kanske passerar jag din farfars fina blomsterplantering på min promenad!
Farfars och farmors hus ligger/låg på Chemin de Cal de Spagnol, ganska långt upp på Corniche Fleurie så vem vet ...
För mig var den franska skolavslutningen förknippad med att åka upp till Sverige. Direkt skolan var slut packade mamma bilen och åkte upp med oss barn till Hälsingland där vi stannade hela sommaren. Jag minns faktiskt inte att vi firade själva skolavslutningen särskilt, inte som man gör i Sverige.
Åh fantastiskt gjort av din mamma tycker jag! Köra bil ensam med barn så långt- bra jobbat!
Under de tre confinementen har jag och min man verkligen promenerat mycket i närmiljön, och vår lilla runda 1km från hemmet går bl a på Chemin de Cal de Spagnol! Jag har upptäckt hur mycket jag älskar blommorna i vägrenen- när vi var så där instängda var det en tröst att följa växtlighetens utveckling- i naturen var allt som vanligt trots allt! Nu har vi båda fått våra sprutor och tidigt i morgon bitti kör vi mot Sverige för att hjälpa familjen. Trevlig söndag!
Så känner jag också – naturen är en tröst.
Trevlig resa upp till Sverige! Och går du förbi nummer 116 någon gång så vinka och hälsa från mig ...
Tack, ja det ska jag göra!
Skicka en kommentar