Jag vågade mig upp till bergen för första gången på nästan åtta veckor, utrustad med stavar och med blicken stadigt fäst på det steniga underlaget för att inte trampa snett. Det gick bra även om vristen blev trött och svullen, vilket är helt normalt enligt sjukgymnasten. Men skam den som ger sig – om ett par dagar är det jag som ger mig uppåt igen! Både den vita och den rosa cistusen blommar för fullt upptäckte jag, och fjärilslavendeln är fortfarande fin.
Solen ska skina i helgen och termometern nå ända upp till 28 grader i Bordeaux och franska Baskien. Helt galet. Hos oss är temperaturerna normala, det vill säga nästan tio grader lägre.
Bortsett från att titta på blommorna ägnas dagarna åt att skriva, läsa och småfixa med huset. Skriver gör jag inomhus medan jag gärna sitter ute på terrassen och läser. Idag under parasollet, för första gången i år.
Det sägs att vi ska kunna röra oss fritt igen från den tredje maj även om utegångsförbudet nattetid ska gälla ett tag till. Förhoppningsvis kommer uteserveringarna att öppna i mitten av maj, lagom tills vi ska vaccinera oss. Jag är försiktigt optimistisk och tänker att livet kanske blir nästan som vanligt snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar