Så har de åkt hem till Sverige igen, lilla Isabelle och hennes föräldrar. Leksakerna är undanplockade tills nästa gång hon eller Hedda kommer. Det är förunderligt tyst utan Isabelles ständiga små kommentarer om sakernas tillstånd. Tänk så mycket som rör sig i huvudet på en 2,5 åring! Och allt ska berättas för mormor – eller mammi som barnbarnen kallar mig.
Dexter tittar upp mot gästhuset som om han väntar på att människovalpen ska kliva ut genom ytterdörren. För även om han blir lite svartsjuk ibland, gillar han att hon kastar bollar till honom.
Det blev en fin vecka trots dunderförkylningar och borttappad röst. Dottern överraskades med att bli friad till och själv fick jag veta att ett nytt barnbarn är på väg! Nästa gång vi ses igen blir i sommar – flygbiljetten till Sverige är redan bokad.
Nu ska jag se till bli frisk. Sedan ska jag ägna det mesta av tiden till att skriva klart min nya roman.
2 kommentarer:
Men, så söt! Alltså barnbarn måste ju vara det roligaste i hela världen.
Det är underbart med barnbarn – man slipper oron och ansvaret som det innebär att vara förälder och kan skämma bort di små helt skamlöst. :)
Skicka en kommentar