Första responsen

Min agent har läst mitt nya manus. Det är förstås långt ifrån klart ännu – ett första utkast är aldrig det – men agenter och förläggare är ju vana vid att läsa och bedömma ofärdiga manus. De klarar av att se bortom det ofärdiga.

Likt förbaskat är det alltid nervöst att vänta på den allra första responsen. Vid det laget kan jag inte avgöra om det jag skrivit är tillräckligt bra eller inte. Jag nojar och befarar det värsta. Särskilt som jag den här gången inte skrivit en s.k. feelgood, utan en stormig men ändå hoppfull berättelse om en kvinna som abdikerat som mor och om en splittrad familj som försöker hitta tillbaka till varandra.

Det var därför en enorm lättnad när agenten reagerade på berättelsen med stor entusiasm och idel lovord. Puh! Nu ska jag läsa igenom hela manuset en gång till och fila på lite saker innan det skickas vidare.