Jag skriver ju alltid långsamt (vilket jag tror har att göra med att jag behöver tänka mer på språket eftersom svenska inte är mitt modersmål) men den här gången behövde jag också ta pauser för att fundera på berättelsen. Faktum är att det inte var förrän jag skrev den allra sista meningen som jag insåg vad berättelsen egentligen handlar om. Att komma fram till det påverkade genomläsningen och grovredigeringen. Jag strök stycken som inte hörde hemma i berättelsen längre och skrev nya. Förtydligade och fördjupade. Det tog längre tid än jag hade räknat med, trots att jag suttit vid datorn i timmar varje dag.
Men för en stund sedan mejlade jag över manuset till min agent.
Hon gav mig ledigt tills på tisdag.
Då får jag veta vad hon tycker.
2 kommentarer:
Hur gammal var du när du började prata svenska liksom 100%?
Bra jobbat, heja!
Jag var 13 år när jag kom till Sverige och efter 1 år pratade jag flytande svenska. Men att skriva felfri svenska tog nog till gymnasiet. Jag skriver snabbt utom när jag ska skriva skönlitterärt. Då är jag rena snigeln!
Skicka en kommentar