Dag två lyckades jag snubblade till hemma hos S. Högra foten vek sig (jag har tyvärr svaga vrister) och jag föll handlöst på parkettgolvet med högra armen utsträckt framför mig. Jag höll min tomma tekopp i ena handen och min mobil i den andra och kunde därför inte ta emot mig när jag tappade balansen. Det hela gick på en tiondelssekund! Kunde sedan inte lyfta armen av egen kraft och hade rejält ont i axeln och armen resten av vistelsen och har det fortfarande.
Jag kom hem igen i går och i morse gick jag till min husläkare som remiterade mig direkt till akuten. Inget brutet eller sprucket enligt röntgen, utan en förmodad ruptur av supraspinatussenan, en av axelns fyra senor, med risk om jag inte tar det lugnt att även de övriga senorna påverkas. Magnetröntgen bokad till den 24 januari. Till dess är det smärtstillande och sjukgymnastik som gäller. Jag kan jobba vid datorn men endast korta stunder. Sedan gör det alltför ont. Om magnetröntgen visar på en större bristning kan det bli aktuellt med operation. Enligt läkaren kommer jag förmodligen aldrig att bli fullt lika rörlig på högra armen som jag varit, så detta med att stå och hänga upp gardiner eller sträcka mig efter saker högst upp på hyllorna kan jag nog glömma i fortsättningen. Suck.
Bortsett från axeln och vädret hade jag jättefina dagar i Linköping. Intensiva också men roliga. I morgon ska Dexter trimmas och på torsdag är det dags för manusmöte med min förläggare. Men jag väntar nog ett par veckor innan jag sätter igång på allvar med ännu en redigeringsomgång för jag vill absolut inte riskera att min skada förvärras. Det blir därför varken pepparkaks- eller bullbakning som planerat. Benen är det dock inget fel på så jag kan promenera och gå ut med Dexter, men inte dammsuga, hänga upp tvätt eller annat hushållsaktigt. Det får T ta hand om. Inget ont som inte har något gott med sig!
2 kommentarer:
Åh nej, fy din stackare! Hoppas hoppas att du blir bra igen!
Jag håller tummarna!
Skicka en kommentar