Bränt men gott

Jag satt och läste och hörde inte timern ringa. Inte förrän det började lukta bränt kom jag ihåg att jag hade ett surdegsbröd i ugnen. Det var nästan helt svart när jag tog ut det. Arg på mig själv var jag beredd att slänga hela rasket i soporna och baka nytt. Vilken tur att jag skar upp det först! För inkråmet är perfekt och det brända lossnade lätt när jag petade på det. Kvar blev en knaprig skorpa med mycket och god smak.

Brödet har solroskärnor i sig och är bakat på stenmalet fullkornsmjöl av glutensvagt vete (enkorn, spelt och gamla franska kultursorter).