Idag sålde jag bilbarnstolen. Köparna var glada, de tyckte den var som ny. Vilket den ju var. Vi fick användning av den mindre än två veckor. Först med Hedda och sedan med Isabelle. Efter det fick båda flickorna småsyskon och det var enklare för oss att åka upp till Linköping än för familjerna att komma ner till oss.
Paret som köpte stolen skulle ha den till sina barnbarn och cirkeln är därmed sluten. I helgen hämtas terrassmöbeln. Resterande saker (golvlampa, solstolar, parasoll, pallar och tamburmajor) hämtas om ett par veckor. Huset är ekande tomt och jag har redan lämnat det rent känslomässigt. Det fungerar fint att bo i gästhuset som fortfarande känns som ett hem. Men ett semesterhem, inte ett riktigt.
Jag får många kommentarer om hur sorgligt det måste vara att lämna huset som vi lät bygga åt oss. Men faktum är att jag känner mig varken sorgsen eller vedmodig. Däremot är jag glad och tacksam över att vi fick möjligheten att bosätta oss här och att det blev så bra.
1 kommentar:
Vad härligt att du känner så!
Jag tar en mentalt farväl av min lilla lya i Fjällbacka och känner att jag ser fram emot det allt mer. Farsta saknar jag inte, inte mer än anonymiteten som fanns där. Här är mer en stor koloni:)
Skicka en kommentar