Axelskadan – nya avsnitt

Genast jag blev inskriven i det svenska sjukvårdssystemet igen bokade jag tid på vårdcentralen för att få hjälp med min axel och supraspinatussenan som jag skadade när jag föll i december förra året. Läkaren skickade mig till fysioterapeuten som i sin tur, efter att ha träffat mig, meddelade läkaren att jag måste remiteras till en ortoped. Jag är alltså snart tillbaka där jag var när jag lämnade Frankrike. Eller snart och snart ... Väntetiderna hos svenska ortopeder är enorma så när jag väl kommer dit har det antagligen gått så lång tid sedan jag gjorde illa mig att skadan inte längre går att reparera. Som jag saknar den franska sjukvården!

Annat jag saknar är frukt, grönsaker och smör som smakar något, caféliv och så bergen och havet förstås. Men i övrigt är jag fortfarande nöjd med att vara tillbaka i Sverige och bo nära barn och barnbarn. Jag älskar vår lilla men fina och hemtrevliga lägenhet, att inte behöva ta bilen varje gång jag ska till stan och att ha nära till bibliotek, biograf, teater och annan kultur. Inte ens tanken på mörka november är ångestladdad utan jag har varit och shoppat varma byxor och tröjor. Jag är alltså beredd – hösten kan komma!