Årets nästsista supermåne! I Cerbère brukade jag se när månen steg upp över havet vilket var helt magiskt vackert. Någon månnedgång var dock inte möjlig att se eftersom bergen var i vägen. Men det gjorde jag i morse däremot, kl 6:20 när Dexter och jag var ute på vår morgonrunda. Jag hann precis fånga månen på (en dålig) bild innan den försvann ner bakom skogen. Kanske löjligt men jag blir alltid lika förundrad när jag ser en supermåne. Överhuvudtaget hyser jag en onormal fascination för himlakroppar, oväder och annat som vi människor inte rår på.
2 kommentarer:
När du är ute med honom så tidigt som 6.20, när är dudå ute sista gången kvällen innan?
Thomas tar ut honom kl 21, 21:30. Men Dexter väcker mig inte i första hand för att han är nödig utan för att han vill börja dagen! :)
Skicka en kommentar